sitter och förundras hur mina grav hormoner
lyckats anfalla tårkanalerna
och tom få mig och gråta i slutet på " I hennes skor"
dikten är såå vacker
vet att jag sagt det innan
och lagt ut den innan
men den förtjänar att läsas igen--
Jag bär ditt hjärta med mig
Jag bär det i mitt hjärta
Jag är aldrig utan det
Överallt jag går, går du, min kära
Och det enda som jag har gjort själv är det du gör, min älskling
Jag är inte rädd för tillit Du är min tillit, min älskling
Jag vill inte ha någon värld, vacker För du är min värld, min sanna
Här är den djupaste hemligheten ingen känner till
Här är rötternas rot Knopparnas knopp Himlens himmel
Det som vi kallar livet Som växer sig högre än någon kan hoppas
Något vårt sinne kan gömma
Det är ett under som håller stjärnornas isär
Jag bär ditt hjärta
Jag bär det i mitt hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar