mitt i natten*

suttit hos lina hela kvällen och bara pratat

utomhus i minusgrader dessutom så nu känner jag inte mina fötter;P

och jag hant i princip bara komma hem innan lillsnorpa vaknade och ville ha nattamat men nu kan man ju hoppas att när hon ätit klart att hon är mätt tills imorgon=)

såå skönt och bara sitta och prata utan och behöva underhålla en busig liten bebis för en gångs skull-bara vara lite;) men så bor hon typ tre hus bort och jag nattade ju brums så hon sov ordentligt innan jag gick så jag kunde verkligen slappna av

det som däremot är tråkigt är att man trots att man är bara typ tre hus bort behöver känna sig orolig och nervös när man ska gå hem. pratade med daniel i telefonen alla metrarna och han kom dessutom ut och stod på vägen så han kunde se mig hela tiden-det är ju helt sjukt att det ska behöva vara så=( jag som aldrig någonsin vart rädd.

men som mamma har jag ändå ett visst ansvar känner jag-jag kan inte gå och dö typ;P

det är verkligen sjuukt hur man kan älska någon så mycket trots att man bara känt den i typ 4 månader:O

vad jag älskar allt med henne-

hur hon luktar när hon ligger och äter och är liten aningen för varm,

sättet hon blänger på daniel när han inte gör som hon beordrat,

de där små små smilgroparna som gömmer strax brevid mungiporna,

hur hon skäller när hon inte får tillräcligt med uppmärksamhet,

hur stolt hon var igår när hon greppade om sin grodleksak och slog med den så det lät..

skulle kunna fortsätta i all oändlighet

men jag lovar -jag ska låta bli;)