framåt*

nu går det sakta framåt i vart fall

nätterna är hemska, maten smakar nada och hostan håller på och ta livet av mig

MEN jag orkar stå upp i vart fall och idag orkar jag tom skratta lite;)

det ALLDRA jobbigaste med att ha varit sjuk är nog brum

inte att hon är jobbig såklart utan att man inte kan vara med henne som man brukar

jag kände det igår kväll-fan va ja saknar att kunna känna hennes brumledoft när jag kör ner näsan i hennes lilla ulliga hår..

(har inget luktsinne för 5 öre)

hon är bara så fruktansvärt underbar, det finns liksom inte ord..

tur är väl att hennes pappa blev frisk och dessutom hade 4 fridagar så han kunde ta hand om henne

han har vart värsta lekpappan här hemma

inte konstigt han inte hinner nått när han är hemma med henne

hon virar han runt sitt lillfinger och han gör allt hon vill hela dagen och bara leker och busar

hon slipper torka näsor, leka på köksgolvet när jag lagar mat, ha riktiga kläder på sig, tvåtta sig riktigt efter maten-allt jobbigt;P

inte konstigt hon bli arg på mig när jag gör de-

min bortskämda lilla sessa;)

nu är de ute och går

försökte ta två bilder innan de gick och brum var ju helt med på noterna haha

synd att hon ser så grym ut när hon rynkar näsan för egentligen är det ju såå sött;)

imån börjar daniel jobba igen så då återgå det till vardagen

jag ska ta sånt där jäkla cellprov

HATAR det- det gör såååå ont;((

vet att det inte känns så på alla men på mig känns det som att de klipper av en bit av livmodern, jag var till och med säker på att de gjorde det innan de berättade vad de gör..

men det är ju för en bra sak..

man måste ju!!