Förmodligen låg jag i badet och om en timme fick jag en spruta i ryggen som gjorde att det lugnade ner sig lite!
Jag var ung och ännu väldigt oförberedd på att det skulle komma en bebis där och då och på allt vad det skulle föra med sig men jag var förväntansfull!
Jag hade inte ens vett nog att vara rädd även fast det var en månad för tidigt och vi inte hade en aning om hur stor bebis var eller hade hunnit få med några vettiga saker- bbväskan hade aldrig packats och jag fick bara vara i liggande läge sen vattnet gick hemma eftersom ingen visste hur bebisen låg än..
Jag väntade med iver på min Moltas !
Inte hade jag en aning där o då för fyra år sen att det inte alls låg nån Moltas i magen utan ett rastlöst litet flickebarn som inte ens kunde vänta tills hon var klar!
Det var en lång och tuff natt men det gav mig det vackraste man någonsin kan få-
En Ofelia!
Natten jag hade framför mig spenderades med Daniel och ett gäng starka kvinnor-
Natten jag har framför mig spenderas bredvid henne, hon som för fyra år sen kom och räddade mitt liv och lärde mig vad som egentligen är viktigt! Att lyssna på hennes andetag- fyra år, det känns som ett helt liv och det är det ju, samtidigt som det känns som i ett nafs!
Så det räcker nu- för ett tag i vart fall! Tiden går för fort, låt henne vara fyra missna några år!! Allvarligt- stoooopp!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar